Tänk dig vägen till affären. Om du blundar kan du säkert se framför dig varje kurva. Ändå skulle du inte köra med ögonbindel. Varför?

Låt oss flytta vår uppmärksamhet till arbetsplatsen.

Hur gärna vi skulle önska att det gick att förutse vad som kommer att hända så kan vi inte det.

Personen du skulle träffa behöver boka om sitt möte. Uppgiften du trodde var så enkelt visade sig vara betydligt klurigare än du hade trott. En oväntad händelse kräver helt plötsligt din uppmärksamhet och du behöver släppa allt annat du håller på med.

De utmaningar vi behöver hantera I vår vardag på jobbet är inte helt olik de utmaningar vi möter när vi rör oss I trafiken.

Låt oss jämföra med vår resa till affären, för den överlever vi dagligen – med några få otäcka undantagsfall.

Vi är inte ensamma I trafiken. Vi rör oss på vägarna tillsammans med andra trafikanter. Men genom att hela tiden hålla uppsikt kan vi uppmärksamma och agera utifrån det som händer. Vi kan bromsa in om bilen framför oss saktar farten. Vi kör saktare om vi ser lekande barn nära vägen. Vi tar en annan väg om den vanliga vägen är avstängd.

Bromsljusen på bilen framför dig. Hur du blinkar när du skall svänga. Vi använder oss av olika signaler för att kommunicera med varandra. Så vi kan förstå vilka avsikter vi har och kan agera därefter.

Men för att vi inte skall behöva ha direktkontakt med alla I vår omgivning så har vi också ramar vi håller oss inom. I Sverige kör vi på höger sida av vägen. På så sätt behöver vi inte kommunicera med bilarna vi möter. Vi stannar när det är rött och vi vet (I teorin I alla fall – oftast) hur vi skall agera I en rondell. Trafikregler gör att vi kan agera tillsammans I en annars väldigt komplex och oförutsägbar miljö.

Frågan vi kan ställa oss är om det arbetssätt du har tillsammans med de du arbetar med är anpassat för just er situation och de förutsättningar som råder för er just nu?

Jag möter personer som vet hur man vill utföra sina uppgifter. Som vill göra rätt för sig och vill påverka och förbättra. Men som inte får förutsättningar att göra ett bra jobb.

Vad händer då? Jo, vi lägger skulden på chefen, ledningen, kunden kanske till och med vädret. Varför kan man inte ta sitt ansvar?

Har den vi lägger skulden på I sin tur bra förutsättningar för att göra sitt jobb?

Problemet: arbetssätt som inte är anpassade för de uppgifter och de förutsättningar som råder.

Vi använder oss av arbetssätt som bygger på antaganden att det går att förutsäga vad som skall hända. Och när det inte gör det blir det stökigt, kaosartat, pressat och stressat.

Även om man egentligen vill arbeta tillsammans så mäktar man inte med. Man har fullt upp med att sköta sina egna uppgifter.

Vi efterfrågar mer ordning och reda. Bättre styrning, prioritering att någon pekar med hela handen. Tydligare ansvarsområden. Uppgifter med tydliga mål och deadlines.

I en miljö där det går att förutse orsak och verkan så fungerar det. Men I en komplex miljö behöver man istället ett sätt som är mer lik att röra sig I trafiken.

Tänk om vi skulle agera I trafiken som vi styr våra företag?

Det behöver inte vara så svårt att göra något åt situationen, om vi bara accepterade att saker är som de är.

Problemet är bara att vi ofta varken har tid eller energi för att stanna upp och lyfta blicken. Vi drunknar I jobb, brandsläckning, statusmöten och planeringsmöten.

För vi vill ta vårt ansvar. Vi vill göra ett bra jobb.

Problemet är sällan dåligt ledarskap utan att förutsättningar inte finns för att bedriva ett bra ledarskap.

Ledare vi arbetar med har bestämt sig göra något åt situationen och behöver hjälp att få det att hända.

Vi vill göra allt vi kan för att göra det enklare och smidigare att arbeta med utveckling även när det är tungt och svårt.